Varje årtionde inom tennisen är unikt på sitt sätt. Men det är någonting som gör 90-talet så speciellt och tilltalande. Ni minns säkert storspelarna som slutade under den tiden. När John McEnroe, Jimmy Connors och Björn Borg lade racket på hyllan, tog de nya spelarna Pete Sampras, Andre Agassi, Boris Becker och Stefan Edberg över.
Ökat intresse för tennis
Det var under 90-talet tennisen växte som publiksport. De olympiska spelen hade tillsatts 1988, tennisracken var inte längre gjorda av trä och det internationella tennisförbundet (ATP) började bli välorganiserat. Medialt sett började tennisen få inflytande. Sporten började sändas i olika länder och de stora företagen fick mer inflytande som sponsorer. Tack vare denna bevakning och hype, fick ATP-touren ett flerårigt avtal med Mercedes-Benz.
I takt med det växande intresset fick också toppspelarna stjärnstatus bland åskådarna. 90-talets spelare var färgstarka både på och utanför tennisbanan. Även om McEnroe bjöd på ett hett temperament under 80-talet, förknippades han sällan med sina Nikekläder. Det var först när Andre Agassi gjorde debut som 16-åring 1986, som varumärket verkligen började blomma ut. Proffsspelarna fick nu stora sponsoravtal med företag som erbjöd kläder och skor. Racketföretagen hade också fullt upp med att sponsra de aktiva spelarna. Alla som var sponsrade av ett racketföretag, var mer eller mindre tvungna att markera företagens logga på sin racket. Skulle de missa att märka sin racket, eller spelade i andra kläder och skor, kunde kontraktet brytas. Det internationella sportföretaget IMG fick också mycket att göra. Många av de högt rankade juniorerna signerade sponsoravtal, som bl.a. innebar ekonomisk uppbackning för tennissatsning.
Starka spelare och roliga karaktärer
Tack vare uppsvinget fick tennisen mer showstatus än tidigare. Björn Borg var ett uttryck för koncentration och kyla under 80-talet. På 90-talet handlade det mer om att hitta balansen mellan show och fokus. Vissa av spelare fick åskådarna att bli intresserade för tennisen, tack vare deras speciella stil. En av dessa var Boris Becker. Han var inte bara en ung Grand Slam-vinnare. Becker visade temperament och känslor på banan. När den rödhårige tysken såg slagen ut kastade han sig vid nätet för att nå bollen. En annan spelare av stor karaktär var Goran Ivanisevic. Den långe kroaten gjorde många servess och spelade attacktennis. Till att börja med klagade folk på att tennis blivit tråkig att titta på, p.g.a. storservarna på ATP-touren. Men efter en längre period började folk njuta av Ivanisevic snabba servar. En annan kontroversiell spelare var Thomas Muster. Österrikaren var en otrolig arbetsmaskin som aldrig gav upp. Hans enorma slitande på banan och högstönande ljud, gav många intressanta matcher för fansen att följa.
Tack vare 1990-talets framväxt och breda utbud av spelare, har sporten fortsatt att växa. Idag är tennis inte bara en sport att titta på. Den medför också underhållning utanför banan och har fostrat toppspelare att bidra ekonomiskt till samhället. Detta kan vi delvis tacka 90-talets tennisprofiler för.