Det har funnits många rivaler genom tennisens historia. Många tennisfans kommer säkert ihåg Rod Laver/Roy Emerson under 60-talet; Björn Borg/John McEnroe i slutet av 70-talet och Andre Agassi/Pete Sampras på 90-talet. Under mitten av 2000-talet stod Roger Feder och Rafael Nadal för den allra största rivaliteten. Deras långa och spännande matcher blev den moderna tennisens gladiatorkamp. Senare skulle en ny kung skulle äntra tronen – Novak Djokovic – och en ny ”trippelrivalitet” blev så småningom ett faktum. Även om Andy Murray får ses som en av de absolut tre bästa spelarna i världen, ska vi här endast tala om trion Nadal, Federer och Djokovic – tillsammans har de nämligen stått för en sanslös skörd av Grand Slam-titlar.
Trions skapelse
Medan Federer hade vunnit det mesta på Hardcourt och snabba inomhusunderlag, dominerade Nadal grustävlingarna. Djokovic var under den perioden hela tiden bakom duon och räckte många gånger inte till. Även om serben överraskande vann Australien Open 2008, var det inte förrän 2001 som Djokovic verkligen började sin resa mot förstaplatsen. Han hade blivit fysiskt starkare och snabbare. Plötsligt blev det svårare för Nadal att dominera honom på gruset. Federer fick också det svårt mot Djokovic på de snabbare underlagen. Den starka duon hade plötsligt blivit en kamp mellan tre spelare.
Styrkorna hos de tre
Sedan 2011-2016 har bara fem andra namn varit i Grand Slam-final. Dessa är David Ferrer, Kei Nishikori, Marin Cilic, Stan Wawrinka och Milos Raonic. Låt oss titta lite närmare på vad det är som gör att den starka trion varit så dominant.
Om vi först tittar på Roger Federer, är han en spelare som kan slå vinnarslag ur vilken position som helst. Federer varierar spelet med både starkt baslinjespel och nätspel. Dessutom har schweizaren en väldigt stark serve och är en av de spelare, som sällan tappar sina servegame.
Rafael Nadal spel bygger mer på snabba fötter och långa baslinjedueller. Han är mycket bollsnål och springer upp det mesta. Nadals serve är inte den hårdaste. Fördelen ligger i att han är vänsterhänt och kan vinkla serven.
Novak Djokovic är en mycket stark baslinjespelare. Serben har dessutom tunga slag från baslinjen och rör sig väldigt kvickt. Hans serve har bra tryck och ger en del gratispoäng. Djokovic är också ATP-tourens bästa returnerare för tillfället.