Februari är alltid en fullspäckad månad på ATP-touren. 2017 var inget undantag. Det började med spel i 250 series-tävlingarna i Quito, Sofia och Montpellier. Efter Australian Open var de sämre rankade spelarna sugna på att vinna matcher igen.
Quito är lite en av kulttävling. Ecuadors huvudstad ligger på hög höjd. Det medför också att förhållandena alltid är extremt snabba, trots att tävlingen spelas på grus. Sedan Quito startade, 2015, har en spelare utmärkt sig extra stort. Victor Estrella Burgos är veteranen som vunnit tävlingen två år på raken. Han var även tillbaka denna gång för att försvara titeln. Dominikanen fick en svår utmaning redan i andra omgången. Förstaseedade Ivo Karlovic provade på Quito för första gången i karriären. Kroaten blev aldrig bruten i matchen mot Estrella, men lyckades ändå inte vinna. Trots tre matchbollar blev det förlust med 7-6, 6-7, 6-7. Till semifinalen kom andraseedade Albert Ramos-Vinolas och Paolo Lorenzi. Det blev en oväntat enkel seger för Lorenzi (6-1, 6-4). I den andra semifinalen slog Estrella Thomaz Belluci (7-6, 7-6). En tredje raka final kunde nu förvandlas till tre raka titlar. Det blev också en riktigt tuff match mot Lorenzi. Men Estrella gjorde det omöjliga. 36-åringen räddade en matchboll och vann matchen (6-7, 7-5, 7-6). Återigen fick vi en legendarisk titelvinst från dominikanen.
Samtidigt spelades det inomhus tennis i Sofia. Precis som Quito var tävlingen nystartad och debuterade 2016. Då vann Roberta Bautista Agut titeln. Spanjoren var långt fram i Sofia igen. Men i semifinal fick han vika sig för David Goffin (5-7, 6-4, 7-6). Sofia handlade dock främst om en annan formstark herre. Hemmaspelaren Grigor Dimitrov var tredjeseedad i tävlingen och slapp möta förstaseedade Dominic Thiem i semi. Istället fick bulgaren Nikoloz Basilashvili i semifinal. Det blev en enkel seger för Dimitrov (6-1, 6-3), som nu hade chansen att fullborda en vinst på hemmaplan. Trots att Goffin spelade bra var motståndet för tufft i finalen. Dimtrov gjorde vad han kom för att göra, och besegrade Goffin med setsiffrorna 7-5, 6-4.
Richard Gasquet hade vunnit titeln i Montpellier tre gånger tidigare. Fransmannen vann 2013, 2015 och 2016, samt nådde finalen 2014. Med fyra raka finaler var det inget snack om Gasquet var en av förhandsfavoriterna. Jo-Wilfried Tsonga var också en av de hårt betrodda spelarna i tävlingen. I semifinalen ställdes han mot Alexander Zverev. Många förutspår att den långe och gängliga tysken blir världsetta på sikt. Mot Tsonga visade han också upp klass. Även om det blev tiebreak-förlust i första set höll sig Zverev kall. Tysken vann de två resterande seten, 6-2, 6-4, och bokade in sin första final i Montpellier. Med förstaseedade Marin Cilic utslagen blev den andra semin en helfransk uppgörelse. ATP-tourens joker, Benoit Paire, ställdes mot Gasquet. Paire har alltid haft det tufft mot landsmannen. Det blev inte lättare den här gången heller. Gasquet utökade sitt inbördesfacit till 4-0 mot Paire med en 6-2, 6-2 vinst, och nådde sin femte raka final. Men där tog det stopp för den starke hemmaspelare. Zverev var den bättre för dagen (7-6, 6-3) och vann sin andra titel i karriären.
Från Europa gick flyget tillbaka till gruset i Sydamerika. Buenos Aires gav spelarna en första smak på underlaget. Kei Nishikori valde bort hardcourtspel i Memphis – där han var titelförsvarare – för hårdare slit i Argentina. Japanen hade dock inga större problem att nå semifinal. Väl där fick han möta veteranen och hemmaspelaren Carlos Berlocq. Nishikori fick jobba ordentligt, men kunde ändå ta sig till final med vinstsiffrorna 4-6, 6-4, 6-3. På den nedre delen av lottningen hade Pablo Carreno Busta och Alexandr Dolgopolov tagit sig fram till semifinal. Dolgopolov var utan setförlust i tävlingen och såg riktigt stark ut. Den oberäknelige ukrainaren ställde Carreno Busta på fel fot och vann med 7-5, 6-2. Argentinarna fick en mycket underhållande final mellan Nishikori och Dolgopolov. Japanen var storfavorit att vinna. Men det blev inte så. Dolgopolov ryckte sönder Nishikori (7-6, 6-4) och plockade upp sin tredje ATP-titel.
Elvis är inte död; åtminstone inte om man ska tro Memphisborna. Den Elvisinfluerade staden i Tennesse bjöd på ett jämnt startfält, fyllt av amerikaner. Hela den nedre delen av lottningen var bokstavlingen överbefolkad med hemmaspelare. Många förutspådde en semifinal mellan andra- och tredjeseedade John Isner och Sam Querrey. Istället blev det oseedade Ryan Harrison och Donald Young som möttes i semi. Harrison var stabil i tävlingen och hade ännu inte släppt ett set. Det gjorde han inte heller mot Young, som besegrades med 6-4, 6-4. Ivo Karlovic hade veckan innan förlorat som förstaseedad i Quito. I Memphis återupprepades historien, och kroaten förlorade direkt mot Nikoloz Basilashvili (7-6, 6-3). Den talangfulla Georgiern fortsatte sin framfart i tävlingen och besegrade Mikhail Kukushkin i semin (7-6, 6-1). Trots tolv breakbollar i finalen lyckades inte Basilashvili förvalta någon av dem. Harrison hade därmed vunnit sin första ATP-titel i karriären.
Samma veckas spelades årets första 500 series-tävling. I Europa bjöd Rotterdam på ett relativt starkt startfält, anfört av Marin Cilic och Dominic Thiem. David Goffin, Tomas Berdych, Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga var dessutom intressanta outsiders till titel. Det här var tredje gången under en månad som Goffin och Dimitrov möttes. Belgaren fick sin revansch och vann sin första match mot bulgaren (6-4, 6-1). Till semifinal hade också Pierre-Hugues Herbert tagit sig. Fransmannen, som normalt sett är känd för sitt dubbelspel, spelade väldig inspirerande tennis under veckan i Rotterdam. Men mot en stark returnerare som Goffin blev det storförlust. Belgaren nådde sin första final för året med siffrorna 6-3, 6-1. På den övre halvan av lottningen hittade Tsonga storformen. Till finalen hade han inte släppt ett set i tävlingen, och då hade Tsonga dessutom stött på starka inomhusspelare som Gilles Muller, Marin Cilic och Tomas Berdych. Goffin rivstartade finalen och bröt två gånger i första set. Med 6-4 såg belgaren ut att gå mot en första titel för året. Men vid 5-4 ledning för Tsonga bröt fransmannen Goffin för andra gången i matchen. Kvittering var ett faktum och matchen gick till ett avgörande set. Där kunde Tsonga rycka ifrån inledningsvis till en 3-0 ledning. Det blev också ett dubbelbreak, som resulterade i en 6-1 vinst i avgörande set. Den första titeln för Tsonga var välförtjänt. Fransmannen visade att det fanns gott om krut kvar i hans 31-åriga kropp.